Regeringen vill permanent flytta ut trålgränsen längs den svenska Östersjökusten. Vi Svenska Fiskare delar ambitionen att värna livskraftiga bestånd av sill och strömming, men anser att permanenta regler måste bygga på vetenskapliga resultat och en fullständig konsekvensanalys. Det pågående försöket, som ska slutredovisas 2027, bör därför utvärderas innan ytterligare begränsningar införs.
Sedan 2025 pågår ett försök med utflyttad trålgräns i Östersjön som ska slutredovisas 2027. Regeringen vill nu gå vidare med en permanent utflyttning av trålgränsen till 12 nautiska mil. Vi Svenska Fiskare vill att resultaten från försöket utvärderas innan permanenta regler införs.
”Fiskets uttag bör i första hand styras genom en vetenskapligt grundad kvotrådgivning, snarare än generella geografiska och permanenta områdesstängningar. Dessa bör användas enbart när det finns tydligt vetenskapligt stöd för att de är nödvändiga och effektiva. Innan trålgränsen flyttas ut permanent måste försöket och dess konsekvenser därför analyseras noggrant”, säger Mathias Ivarsson, ordförande för Vi Svenska Fiskare.
Vår utgångspunkt går i linje med Havs- och vattenmyndighetens syn på ekosystembaserad fiskförvaltning. Enligt HaV ska förvaltningen bygga på en helhetssyn på ekosystemen, ta hänsyn till samspelet mellan arter och kunna anpassas när ny kunskap finns tillgänglig.
Regeringens förslag får begränsade konsekvenser för större båtar som framför allt fiskar längre ut till havs, men kan skapa betydande problem för mellanstora fartyg som helt eller delvis fiskar för humankonsumtion längs kusten. Möjligheten till begränsade undantag som föreslås, ger inte den långsiktighet som berörda företag behöver. Det krävs därför tydliga besked om vilka fartyg som skall omfattas och vilka regler som kommer gälla, så att företagen kan planera investeringar, bemanning och framtida verksamhet.
”Vår utgångspunkt är att alla fartyg som fiskar och sorterar sina landningar för humankonsumtion ska kunna fiska innanför 12 nautiska mil, oavsett fartygsstorlek. Det är nödvändigt om Sverige menar allvar med målen i Livsmedelsstrategin 2.0 om att stärka livsmedelsproduktionen”, säger Johannes Claeson.
Reglerna måste också ta hänsyn till fiskets praktiska villkor. Ett fartyg som i första hand fiskar för humankonsumtion måste kunna hitta en annan avsättning för den del av fångsten som marknaden eller beredningsindustrin tillfälligt inte kan ta emot. Annars riskerar reglerna att bli så snäva att de inte fungerar i verkligheten.
”En utflyttad trålgräns kan ge mindre fartyg bättre möjligheter att fiska kustnära. Däremot skapar den inte i sig fler svenska landningar för humankonsumtion. För det behövs framför allt ökad landnings- och beredningskapacitet samt tillgång till de fiskeplatser där fisken faktiskt finns”, säger Mathias Ivarsson.
Vi Svenska Fiskare vill se en kunskapsbaserad och proportionerlig förvaltning som värnar livskraftiga bestånd och samtidigt skapar långsiktiga förutsättningar för fisket. Med större kapacitet för mottagning och beredning kan Sverige stärka både livsmedelsproduktionen och ett konkurrenskraftigt svenskt fiske.