Vi svenska fiskare

Publicerad: 2026-05-22

Låt oss först konstatera det uppenbara: utvecklingen i Östersjön sedan efterkrigstiden är ett
samhällsmisslyckande. En eloge till miljörörelsen som tidigt såg, förstod och drev på
förändringar. I dag ser vi positiva effekter av politiska förändringar, men mycket återstår att
göra för att Östersjön ska bli ett välmående hav.

Eftersom utmaningarna är komplexa, är lösningen inte enkel. Klimatförändringar,
övergödning, miljögifter och andra faktorer har alla en negativ påverkan. Vi Svenska Fiskare
vill vara en del av lösningen. Därför lanserar vi nu en Östersjöstrategi med konstruktiva
förslag för Östersjöns framtid.

Grunden i våra förslag är en långsiktighet som inte bara tryggar bestånden, utan också det
kustnära fisket och den lokala beredningsindustri som finns i Sverige. Varken bestånden,
lokala kustfiskare eller lokala arbetstillfällen i beredningsindustrin på östkusten gynnas av
tvära politiska kast och abrupta fiskestopp.

Stötta lokalt fiske

Vi ställer oss bakom visionen om att stötta det lokala kustnära fisket. Det är viktigt för
Sverige, för vår livsmedelsberedskap och för levande kustsamhällen. Av våra 400
medlemmar är majoriteten mindre båtar som kan och vill bidra till detta. Men de konkreta
åtgärder som vidtas och förslag som nu ligger på bordet leder inte rätt.

Ett exempel är utflyttning av trålgränsen. Viljan är god, men åtgärden slår fel. Det är just det
lokala kustfisket som drabbas när fiskemöjligheterna längs kusten begränsas kraftigt. Om
trålgränsen skulle permanentas och flyttas ut längs hela Östersjökusten är risken
överhängande att största delen av det lokala kustfisket försvinner. Det skulle också bli slutet
för beredningen i Skåne och Blekinge. Både livsmedelsförsörjning, beredskap och
kustsamhällen påverkas negativt, trots att motsatsen behövs.

Fiskets framtid är ett grundläggande samhällsintresse. Sverige behöver en fungerande
livsmedelsförsörjning, och kriserna i vår omvärld ger frågan ett större allvar än på länge.
Varken bestånden, lokala kustfiskare eller lokala arbetstillfällen i beredningsindustrin på
östkusten gynnas av tvära politiska kast och abrupta fiskestopp.

Den svenskfångade fisken är ett hälsosamt, resurseffektivt och närproducerat protein som
räddat Sverige genom många kriser. Vi måste äta fisk för att näringen ska kunna fortsätta
finnas. Fisket för konsumtion och det lokala kustnära fisket behöver stärkas genom
infrastruktur som möjliggör landning till konsumtion i Sverige. En sådan infrastruktur är inte
möjlig att få bärighet i utan det storskaliga fisket. Synergieffekterna mellan det småskaliga
och det storskaliga behövs.

För att lösa problemen anser vi att vi måste värna det kustnära fisket genom att avveckla 12-
milstrålgränsen. Trålgränsen utmanar det lokala kustnära fisket och gör målen i
livsmedelsstrategin svåruppnåeliga, och bör därför slopas. Om trålgränsen består bör den utformas
för att möjliggöra att målen i livsmedelsstrategin går att nå,
exempelvis genom väl utformade undantag för det lokala kustnära fisket.

Fungerande infrastruktur

Vi behöver stärka samverkan för investeringar i svensk beredningskapacitet längs Östersjön.
Våra små och större medlemmar är beredda att landa mer fisk för konsumtion i Sverige för
att tillsammans med andra parter möjliggöra en fungerande infrastruktur. Vi vill samverka
med myndigheter, kommuner och andra intressenter kring att utveckla i stället för att sätta
punkt för en svensk strategisk näring och tradition.

Fler måste äta svensk fisk. Offentliga aktörer, konsumenter, livsmedelsgrossister och butiker
behöver bestämma sig för att stötta den lokala fisken om det lokala kustnära fisket i
Östersjön ska kunna överleva. Under året har vi exempelvis lanserat en skalbar
samverkansmodell för kommuner som vill servera fisk fångad i kommunen.

Lägsta nivån

När det gäller kvoter så behöver vi sätta dem på den lägsta nivån i ICES rådgivning för att
bygga bestånden i Östersjön. Lägre kvoter ger bättre effekt på uppbyggnaden av bestånden
än lokala fiskestopp och stängda områden, samtidigt som fisket, beredningen och
kustsamhällena får förutsättningar att fortsätta finnas och verka. Prioritera också stabila
kvoter över åren, även när det innebär att de sätts på en lägre nivå i genomsnitt.

Vi vill ha en långsiktigt hållbar förvaltning genom en ekosystembaserad rådgivning. Vi vill att
ICES rådgivning följs, men ser också att ICES råd behöver förbättras. Vi vill se ökad
transparens och en ekosystemansats.

Anna-Karin Trixe, VD Vi svenska fiskare

‍